Save you from your self
Sista gången, jag lovar. Ska inte tycka synd om mig själv här mer.
Måste få skriva av mig, tänker för mycket.
Den 20 maj, 09. Då hände det. Varför var jag tvungen och ta upp mitt busskort? Det hade inte hänt. Två meter fram, jag hade varit död. Tur i oturen. Minns smällen, smärtan. Det gjorde ont och jag fick åka ambulans. Det var inget fel på mig, lite ont i armen... Hem och vilade. Jätteont i huvudet, sjukhuset igen. De glömde röntga mitt huvud, hade en blödning. En livshotande skada. Ambulans igen, Linköpningssjukhus, fick nallen, det blev min bästavän. Det skulle lösa sig själv, jag skulle bli bra. Det gick en vecka, två veckor. Fortfarande ont och ligga på sjukhuset. Då kom dom på att jag skulle opereras. Nallen var med, i min hand. Minns innan jag blev sövd "älskar er". Trodde inte jag skulle vakna igen. Men jag vaknade på NIVA. Minns smärtan. Kunde inte röra mig. Aldrig haft så ont någontans i hela mitt liv. Spydde. Fick inte behålla något i magen. Det blev bättre och jag fick åka hem. Det var sommar. Jag var lycklig. Lite huvudvärk det skada väl inte? Skolan började. Missade massa skoldagar. Huvudvärken värre, ondare. Ingen förstod, ingen kände. Men jag ignorerade mitt huvud. Var med mina vänner. Levde livet. Efter jul, höll det inte längre. Smärtan blev värre. Illamående. Kallsvettningar. Jag tog tag i mitt liv. Gymma, det kändes bra. Sluta sitta vid datan lika mycket. Huvudet blev inte bättre. Och nu sitter jag här. 9 månader. Jag skulle ju bli bra? Varför blir jag inte det?
Tur att jag har nalle i alla fall, töntig jag är.
15 snart 16, kan inte sova utan min nalle.
Måste få skriva av mig, tänker för mycket.
Den 20 maj, 09. Då hände det. Varför var jag tvungen och ta upp mitt busskort? Det hade inte hänt. Två meter fram, jag hade varit död. Tur i oturen. Minns smällen, smärtan. Det gjorde ont och jag fick åka ambulans. Det var inget fel på mig, lite ont i armen... Hem och vilade. Jätteont i huvudet, sjukhuset igen. De glömde röntga mitt huvud, hade en blödning. En livshotande skada. Ambulans igen, Linköpningssjukhus, fick nallen, det blev min bästavän. Det skulle lösa sig själv, jag skulle bli bra. Det gick en vecka, två veckor. Fortfarande ont och ligga på sjukhuset. Då kom dom på att jag skulle opereras. Nallen var med, i min hand. Minns innan jag blev sövd "älskar er". Trodde inte jag skulle vakna igen. Men jag vaknade på NIVA. Minns smärtan. Kunde inte röra mig. Aldrig haft så ont någontans i hela mitt liv. Spydde. Fick inte behålla något i magen. Det blev bättre och jag fick åka hem. Det var sommar. Jag var lycklig. Lite huvudvärk det skada väl inte? Skolan började. Missade massa skoldagar. Huvudvärken värre, ondare. Ingen förstod, ingen kände. Men jag ignorerade mitt huvud. Var med mina vänner. Levde livet. Efter jul, höll det inte längre. Smärtan blev värre. Illamående. Kallsvettningar. Jag tog tag i mitt liv. Gymma, det kändes bra. Sluta sitta vid datan lika mycket. Huvudet blev inte bättre. Och nu sitter jag här. 9 månader. Jag skulle ju bli bra? Varför blir jag inte det?
Tur att jag har nalle i alla fall, töntig jag är.
15 snart 16, kan inte sova utan min nalle.
Kommentarer
Trackback
